Media – dagens KrösaMaja

Alla har vi nog hört att det är fult att skvallra. Men att läsa andras skvaller måste väl vara tillåtet? Det finns många som hellre läser om kändisar och deras skandaler än riktiga nyheter. Vi vill inte riktigt erkänna det, men visst är vi nyfikna på hur andra människor och kändisar har det. Skvallret ligger ju där på kvällstidningens hemsida och lockar med smaskiga rubriker och avslöjande bilder. Lätt gjort att hoppa över den där tunga artikeln och få lite skvaller och flärd till livs i stället. Sant eller inte så blir det en stunds verklighetsflykt.

Kändisarna vet precis hur de ska utnyttja media för att synas. Är populariteten dalande – ja då hjälper en smaskig historia till att påminna publik och sponsorer att man verkligen finns. All publicitet, även negativ, blir på något sätt bra publicitet och ger pengar. Missade någon Brittans troshistoria eller TomKats bröllop? Svårt att tro efter så mycket medieuppmärksamhet. Media är bra på att utnyttja vår nyfikenhet och säljer många lösnummer på uppseendeväckande rubriker. Går vi på detta frivilligt eller blir vi manipulerade?

Skvaller i olika former har nog alltid funnits och kommer alltid att finnas. Undrar om indianerna skvallrade när de sände sina röksignaler? Ingen rök utan eld sägs det ju. Och även om det skvaller vi läser verkar helt otroligt så kan det ju finnas en gnutta sanning i det... Tack vare dagens papparazzis får vi skandalerna serverade i bild några minuter efter det de inträffat. Tidigare gällde mun-mot-mun-metoden. Krösa Maja i filmerna om Emil i Lönneberga, sprang runt i bygden för att skvallra med alla. Hon var både älskad och hatad, precis som vår kändispress. Ibland förvanskades skvallret från stuga till stuga och detta kunde få oanade konsekvenser. Men mest såg man nog fram emot hennes besök med nyheter från bygden. Idag färdas skvallret med digital snabbhet - en hisnande karusell där vi åker med. Men stannar vi upp och reflekterar över det vi läser? Eller gäller fortfarande ordspråket - Ingen rök utan eld…

Kåseri av Christine