Vardagsmänniskor blir internetkändisar

Idag när jag var och tränade såg jag ett amerikanskt talkshowprogram som gästades av Jim Carrey. Han pratade om sitt kändisskap och om sitt förhållningssätt till pengar. Eftersom jag alldrig gillat hans filmer och inte haft någon direkt åsikt om honom var det lite intressant att höra hans funderingar.

När jag började titta pratade Carrey om kändisskap. Att vi idag inte kan veta vem som är kändis på samma sätt som tidigare. Kanske sitter det någon rörmokare i publiken och tjänar massor av pengar på att han visat någon grej om sig själv på internet. Carrey menade att via sajter som Youtube blir vardagsmänniksorna kändisar de med och att det är vanligare än vi tror. De har sin publik och sina fans. De syns inte på samma sätt som de som går på röda mattan och får Oscars men publicitet får de och bra med pengar kan de tjäna. Själv tyckte Carrey att det inte var viktigt att bli jätterik.

- Då blir bara en massa folk beroende av mig, menade han.

Ja, så kan man ju se på kändisskapet och pengarna det genererar. Klart vi vanliga dödliga kan tycka att kändisar med massor pengar gott kan skänka lite här och där. Och visst - är man inte intresserad av välgörenhet och har blivit en stor kändis kan det lätt bli dålig publicitet om man inte bidrar med lite kulor. Här är det lättare för vardagsskändisen att smita undan.

Med glimten i ögat avslutade Carrey denna del av intervjun med att vända sig mot publiken och säga:

- I framtiden ska jag sitta och luta mig tillbaka och titta på Er och vara en "vanlig" människa.

Detta får mig att fundera över vem som är en "vanlig" människa om ett par år? Och vem är vanlig idag? Kanske är vår granne eller någon annan vi känner kändisar på nätet utan att vi har en susning. Det har verligen blivit så att vi lever i två världar. En i cybervärlden och en utanför.

Media – dagens KrösaMaja

Alla har vi nog hört att det är fult att skvallra. Men att läsa andras skvaller måste väl vara tillåtet? Det finns många som hellre läser om kändisar och deras skandaler än riktiga nyheter. Vi vill inte riktigt erkänna det, men visst är vi nyfikna på hur andra människor och kändisar har det. Skvallret ligger ju där på kvällstidningens hemsida och lockar med smaskiga rubriker och avslöjande bilder. Lätt gjort att hoppa över den där tunga artikeln och få lite skvaller och flärd till livs i stället. Sant eller inte så blir det en stunds verklighetsflykt.

Kändisarna vet precis hur de ska utnyttja media för att synas. Är populariteten dalande – ja då hjälper en smaskig historia till att påminna publik och sponsorer att man verkligen finns. All publicitet, även negativ, blir på något sätt bra publicitet och ger pengar. Missade någon Brittans troshistoria eller TomKats bröllop? Svårt att tro efter så mycket medieuppmärksamhet. Media är bra på att utnyttja vår nyfikenhet och säljer många lösnummer på uppseendeväckande rubriker. Går vi på detta frivilligt eller blir vi manipulerade?

Skvaller i olika former har nog alltid funnits och kommer alltid att finnas. Undrar om indianerna skvallrade när de sände sina röksignaler? Ingen rök utan eld sägs det ju. Och även om det skvaller vi läser verkar helt otroligt så kan det ju finnas en gnutta sanning i det... Tack vare dagens papparazzis får vi skandalerna serverade i bild några minuter efter det de inträffat. Tidigare gällde mun-mot-mun-metoden. Krösa Maja i filmerna om Emil i Lönneberga, sprang runt i bygden för att skvallra med alla. Hon var både älskad och hatad, precis som vår kändispress. Ibland förvanskades skvallret från stuga till stuga och detta kunde få oanade konsekvenser. Men mest såg man nog fram emot hennes besök med nyheter från bygden. Idag färdas skvallret med digital snabbhet - en hisnande karusell där vi åker med. Men stannar vi upp och reflekterar över det vi läser? Eller gäller fortfarande ordspråket - Ingen rök utan eld…

Kåseri av Christine